Astrid Pettersson
Astrid Pettersson

Så kom då för nästan 20 år sedan telefonsamtalet från en kollega som arbetar med läsning: ”Astrid ska vi inte söka PISA-projektet, du kan ta hand om matematiken och jag om läsningen och så får vi hitta någon som kan ta hand om naturvetenskapen?” Som tur var hade Karin Taube, min kollega redan arbetat med internationella studier inom IEA, hon visste vad som väntade oss. Sagt och gjort – vi sökte och fick projektet för Sveriges del i konkurrens med flera andra forskningsinstitutioner.

Arbetet innebar en mängd möten och att ge feedback på olika förslag till upplägg och uppgifter m.m. – för det mesta med liten tidsmarginal. Inför den första PISA-undersökningen (2000) deltog endast 34 länder, att jämföra med den senaste PISA-undersökningen 2015 med 72 länder och regioner. I början kunde vi, representanterna för de olika länderna, samlas kring ett stort runt bord, nu är det stora konferenslokaler som behövs.

PISA-undersökningen bygger bland annat på att deltagande länder lämnar förslag till uppgifter som ska kunna ingå i undersökningen. Det gjorde också vi och vi blev framgångsrika. Vi fick exempelvis med några matematikuppgifter i PISA-undersökningen 2003. Men en av uppgifterna som vi skickade in användes som exempel på en omöjlig uppgift att ha med i PISA. Den var alldeles för öppen och hade många olika korrekta lösningar, som därför inte kunde kodas på ett likvärdigt sätt i alla länder. Det är en begränsning i PISA och i andra stora undersökningar, att uppgifterna måste begränsas till innehåll och form för att kunna kodas på ett likvärdigt sätt.

Så kom då de första resultaten, 2001, Sveriges elever presterade klart över OECD-genomsnittet inom alla tre ämnesområdena … och det uppmärksammades nästan inte alls i media och i skolpolitiken. Nästa gång (2004) var resultaten och uppmärksamheten i media och i skolpolitiken desamma. Tyskland däremot hade sämre resultat, ja signifikant sämre än Sverige inom alla tre ämnesområdena… och konsekvensen blev att de kontaktade oss i Sverige för att få reda på vad vi gjorde för att få så bra resultat. Vi åkte till Tyskland ett antal gånger för att berätta… och sedan blev Tysklands resultat bättre och Sveriges sämre.

Sedan kom nedgången och därmed också en enorm uppmärksamhet i media och i skolpolitiken. De sämre resultaten blev tydliga 2009, blev ytterligare sämre 2012 och 2015 är vi på 2009 års nivå igen. Kritiken mot PISA ökade och ökade. ”PISA mäter inte det som man lär sig i skolan, OECD styr för mycket, PISA kommer att styra undervisningen osv.” PISA ska emellertid ta reda på hur rustade 15-åringar är för att möta framtiden. Det är snarare fokus på läroplanens övergripande mål än enskilda kursplaners kunskapskrav som avses. När det gäller påverkan på undervisningen tycker jag mig se en mycket liten sådan inriktning. Det som däremot PISA tillsammans med andra internationella kunskapsmätningar gör är att endast fokusera skolans kunskapsuppdrag, inte dess demokratiuppdrag, vilket kanske kan få konsekvenser för verksamheten i den svenska skolan.
Astrid Pettersson

Astrid Pettersson är professor i pedagogik med inriktning mot utvärdering om matematikämnets didaktik samt ansvarig forskare för matematikdelen i PISA 2000-2015 i Sverige.

 

Text: Astrid Pettersson